Tanya kami tentang Al-aqsa

Tanya Sekarang
  • Utama
  • Jom Derma
  • Rakan Kami
  • Tentang kami
  • Hubungi Kami
  • Utama
  • Jom Derma
  • Rakan Kami
  • Tentang kami
  • Hubungi Kami
  • العربية

  • English

  • Melayu

  • Indonesia

  • தமிழ்

  • हिन्दी, हिंदी

  • ภาษาไทย

  • 中文

Home / Al-Aqsa dalam Islam

Fatwa-fatwa Juristik yang Unik Berkenaan Masjid al-Aqsa

Fatwa-fatwa Juristik yang Unik Berkenaan Masjid al-Aqsa


Download Read
Juristic Rulings Unique to al-Masjid al-Aqsa

Juristic Rulings Unique to al-Masjid al-Aqsa

Dr. Abdul Karim Miqdad

Special juristic rulings are associated with al-Masjid al-Aqṣā that are unique to it. This is because it was the first qiblah (direction of prayer) for the Muslims, the second house of Allah that was built for people on the earth, and the third mosque that Muslims can undertake a journey to visit. Furthermore, it was mentioned in the verses of the Qur᾿ān and the Sunnah of the Prophet (peace be upon him). A number of scholars have undertaken to highlight these special rulings whether they are specific to al-Masjid al-Aqṣā or to certain other mosques as well, such as al-Masjid al-Ḥarām and al-Masjid al-Nabawī. This article is an attempt to briefly shed light on some of these rulings. 

First: The Boundaries of al-Masjid al-Aqṣā

The boundaries of al-Masjid al-Aqṣā are not limited to the Mosque of the Qiblah or the Mosque of the Dome of the Rock; rather, they encompass the entire area that is contained within its walls. The author of the book al-Uns al-Jalīl bi Tarīkh al-Quds wa al-Khalīl said: “It is commonly understood that al-Aqṣā from the direction of the qiblah is the structure built in the front section of the mosque, which includes the pulpit and the grand mihrāb. However, the fact of the matter is that al-Aqṣā is a name denoted to the entire vicinity surrounded by the walls. The structure present in the front section of the mosque and other structures such as the Dome of the Rock, corridors and other structures are extraneous. In other words, what is meant by al-Masjid al-Aqṣā is the entire area surrounded by the walls.

This area is estimated to be 144,000 square meters; the length of its walls is 491 meters from the west, 462 meters from the east, 310 meters from the north, and 281 meters from the south.   

Second: The Merits of al-Masjid al-Aqṣā

Al-Masjid al-Aqṣā has a number of merits that can be highlighted in the context of explaining the juristic rulings unique to it. These merits include:   

A.   Allah will forgive whoever travelled to it for the purpose of praying in it:

Any Muslim who travelled to al-Masjid al-Aqṣā with the sole intention of praying there will have all his sins forgiven; he will be as on the day his mother gave birth to him. The evidence for this is what is narrated in the Musnad of Aḥmad ibn Ḥanbal in which the Prophet (peace be upon him) said: “Sulaimān ibn Dāwūd asked Allah for three things. He was given two, and we hope that the third will be granted as well. He asked Allah for judgment in harmony with his judgment, and he was given that. He asked Allah for a dominion that no one after him would have, and he was given that, and he asked Allah that no one would come to it, intending only to pray there, but that he would emerge as free from sin as the day his mother bore him. We hope that Allah, the Mighty and Sublime, has granted him that as well” Musnad Aḥmad (11/220).

B.    Prayer in al-Masjid al-Aqṣā is equal to 500 prayers:

Among the blessings bestowed upon this mosque is that Almighty Allah made the reward for praying a single prayer in it equivalent to 500 prayers in any other place. The evidence for this is the ḥadīth collected by al-Ṭabarānī in which Abū al-Dardā’ quoted the Prophet (peace and blessings be upon him) as saying, “A prayer in al-Masjid al-Ḥarām is equal to 100,000 prayers, a prayer in my mosque is equal to 1,000 prayers, and a prayer in Al-Aqṣā Sanctuary is equal to 500 prayers” Majmaʻ al-Zawā’id wa Manbaʻ al-Fawā’id (4/7).

C.    The recommendation to undertake a journey to visit it: 

Muslim scholars have recommended journeying to the blessed Masjid al-Aqṣā to visit it. This is based on the narration in Ṣaḥīḥ al-Bukhārī and Ṣaḥīḥ Muslim that the Prophet (peace and blessings be upon him) said, “No journey should be undertaken to visit any mosque other than the following three: al-Masjid al-Ḥarām, the Mosque of the Prophet (peace and blessings upon him) and al-Masjid al-Aqṣā.” The scholars also recommended completing the recitation of the Qur᾿ān in al-Masjid al-Aqṣā. In this regard, Al-Jarāʻī transmitted that Saʻīd ibn Manṣūr narrated in his Sunan that Abū Majlaz said, “The scholars recommended that anyone who visits any of the three mosques complete the recitation of the Qur᾿ān before leaving them.” 

D.    It is recommended to gift oil for its lamps:   

The Prophet’s encouragement in recommending the provision of oil to al-Masjid al-Aqṣā was very clear. Oil can be regarded as a metaphor for the various forms of support that are recommended to be provided by the Muslims in every age to the blessed al-Masjid al-Aqṣā. Such support will become mandatory if it is provided in order to protect al-Masjid al-Aqṣā from its judaization and control by the Zionist occupation. Imām Aḥmad narrated that Maymunah reported: I said, “Messenger of Allah, tell us about Bait al-Maqdis.” He said, “It is the land of the resurrection and the gathering. Come and pray in it, for one prayer in it is like one thousand prayers elsewhere.” “What if one cannot go there?” I asked. He replied, “Send oil for its lamps; for whoever does so, it is as if they had gone there” Musnad Imām Aḥmad, (45/597).

E.     It is recommended to start talibyah for hajj or umrah from al-Masjid al-Aqṣā to al-Masjid al-Ḥarām: 

The Shafiʻī and Ḥanbalī Schools are of the opinion that it is recommended to start talibyah for Hajj and umrah from al-Masjid al-Aqṣā. Their opinion is based on the narration of Umm Salamah, the wife of the Prophet, that the Messenger of Allah said: “Whoever begins the talbiyah for umrah from Bait al-Maqdis, that will be an expiation for all his previous sins” Sunan Ibn Mājah (2/999). In another narration by Abū Dāwūd, “If anyone puts on iḥrām for ḥajj or umrah from al-Masjid al-Aqṣā and then proceeds to the Sacred Masjid, his past and future sins will be forgiven,” or “he will be guaranteed Paradise” Sunan Abū Dāwūd (2/144).

In this regard, it is important to mention something that has become widespread among people that can be termed as “taqdīs al-ḥajj”, whereby a pilgrim will sanctify his ḥajj by visiting al-Masjid al-Aqṣā, which is something that has no basis. However, as mentioned earlier, some of the scholars of the salaf recommended visiting the three mosques in a single journey based on the evidence concerning the commencement of talbiyah for ḥajj or umrah from al-Masjid al-Aqṣā.        

F.     Multiplying the reward of those who stay steadfast in al-Masjid al-Aqṣā:

The protection of Muslim lands and their defense against aggressors is one of the greatest deeds loved by Allah, and there are many ḥadīths that mention the virtues of guarding the borders. Among them is what is reported by Muslim in his Ṣaḥiḥ in which the Prophet peace be upon him said, “Keeping watch for a day and night is better than fasting and performing night-prayer for a month. And if one dies while doing so, he will go on receiving his reward for his deeds perpetually, he will receive his provision, and he will be saved from the tribulation [of the grave]” [Ṣaḥiḥ Muslim, 3/1520].   

Rewards will be multiplied depending on the virtue of the place one guards. Therefore, standing guard in al-Masjid al-Aqṣā is one of the greatest deeds through which the pleasure of Allah is sought in light of the repeated attempts by the Zionist occupation to control and judaize it.

Third: What Is Disliked or Prohibited in al-Masjid al-Aqṣā

The scholars identified certain actions or deeds that are disliked in regards to al-Masjid al-Aqṣā   

A.   Its dust and soil should not be taken away:

The Shafiʻīs and other scholars who agreed with them are of the opinion that it is prohibited to take any amount of soil or pebbles or stones from al-Masjid al-Aqṣā. Al-Suyūtī said, “It is prohibited to take any of its parts, including its pebbles, stones, soil, oil and candles” al-Ashbāh wa al-Naẓāʾir (p. 421). 

In addition, other things that are prohibited in other mosques are also prohibited in al-Masjid al-Aqṣā, such as the prohibition of menstruating women from staying in it. However, contemporary scholars have made an exception to this ruling, taking into account the specificity of al-Masjid al-Aqṣā and the need for people to be present in it at all times provided that no impurity will taint it (Contemporary Fatāwā Concerning the Blessed al-Masjid al-Aqṣā, p. 41).   

B.    Al-Masjid al-Aqṣā is not a sanctuary in the terminological sense:

Ḥaram from the terminological perspective is a place where it is prohibited to hunt or cut trees or plants, in addition to several other rulings special to it and not to other mosques. This is the case for the sanctuaries of Mecca and Madinah. From this perspective, it would be prohibited to use such terminology when referring to the blessed al-Masjid al-Aqṣā, since lost items found in its premises are not prohibited if they are properly identified and no owner claims them in accordance with the rulings of lost items. Furthermore, it is not prohibited to hunt animals or cut plants within its premises. However, based on the linguistic meaning of what a sanctuary is, which refers to anything that is not allowed to be violated or desecrated and must be defended and protected, which is also commonly used to refer to a wife or a sister or a university and other things, then such a usage will not raise an issue.  

A fatwā issued by the general directorate of Islamic affairs in the UAE states, “A sanctuary (ḥaram) in the juristic sense has special rulings that are applicable to the sanctuaries of Mecca and Madinah and no other place. In recent times, the term (al-ḥaram al-qudsī) was used to refer to the area of al-Masjid al-Aqṣā and the Dome of the Rock. There is nothing wrong in making such a reference from a metaphorical perspective, since al-Masjid al-Aqṣā is the second masjid built on earth, the first qiblah for the Muslims and the third masjid to which a journey can be undertaken; and Allah knows best.”  

C.    It is not permissible to rub its walls and circle around it:

It is not permissible for the visitor of al-Masjid al-Aqṣā to rub, kiss or circle around its buildings. What has been reported in regards to the acts of some people who circle it or stand in the courtyard of al-Aqṣā in the day of ʻArafah are deviations that are impermissible. This is because ṭawāf can only be performed around the Kaʻbah. Based on this, Imām Malik disliked journeying to Bait al-Maqdis to arrive in a specific time such as the season of pilgrimage, during which some people go there to stand in its courtyard on the day of ʻArafah to imitate standing at ʻArafah, and they slaughter sacrifices to imitate the slaughtering of sacrifices by the pilgrims in Mina. The Prophet (peace and blessings be upon him) did not do such a thing in any place or mosque during his life.      

D.   Lack of evidence for glorifying the rock for being the first qiblah for the Muslims:

There are no narrations attributed to the Prophet (may peace be upon him) or one of his companions concerning the glorification of the rock. However, some Jewish and Christians did glorify it. As for the claims that the imprint of the Prophet’s feet, traces of his turban or other things can be found in the Dome of the Rock, these are pure lies and fabrications.

The above was a collection of the juristic rulings concerning the blessed Masjid al-Aqṣā. We implore Allah to liberate it from the hands of its usurpers, return it to the people of Islam, and enable us to pray in it.      

Download Read
أحكامٌ فقهيَّةٌ خاصَّةٌ بالمسجدِ الأقصى

أحكامٌ فقهيَّةٌ خاصَّةٌ بالمسجدِ الأقصى

د. عبد الكريم مقداد

    لَمَّا كان المسجدُ الأقصى المُباركُ قِبْلةَ المسلمين الأولى، وثاني مسجدٍ وُضِعَ للنَّاسِ في الأرضِ، وهو كذلك ثالثَ مسجدٍ تُشَدُّ إليه الرِّحال، وجاء ذِكْرُه في آيِ القرآن الكريم، والسنة النبويَّة المطهَّرة تعلَّقت به أحكامٌ شرعيَّةٌ وفقهيَّةٌ خاصَّةٌ، جعلت بعض علماء المسلمين يهتمُّ ببيان هذه الأحكام سواء تعلَّقت بالمسجد الأقصى أم غيْرِه من المساجد؛ كالمسجد الحرام والمسجد النبويِّ، ويأتي هذا المقال لبيان بعض هذه الأحكام بشكلٍ مُقتضبٍ مُختصرٍ على النَّحْو التالي:

أولاً: حدود المسجد الأقصى

    لا تقتصر حدود المسجد الأقصى على المسجد القِبْلِيِّ أو مسجد قبة الصخرة، بل كامل المساحة التي تحويها أسواره هي حدوده، يقول صاحب (الأنس الجليل بتاريخ القدس والخليل): "إِنَّ الْمُتَعَارفَ عِنْد النَّاس أَن الْأَقْصَى من جِهَة الْقبْلَة الْجَامِع الْمَبْنِيّ فِي صدر الْمَسْجِد الَّذِي بِهِ الْمِنْبَر والمحراب الْكَبِير وَحَقِيقَة الْحَال أنَّ الْأَقْصَى اسْمٌ لجَمِيع الْمَسْجِد مِمَّا دَار عَلَيْهِ السُّور، فإن هَذَا الْبناء الْمَوْجُود فِي صدر الْمَسْجِد وَغَيره من قبَّة الصَّخْرَة والأروقة وَغَيْرهَا مُحْدَثَة، وَالْمرَاد بِالْمَسْجِدِ الْأَقْصَى هُوَ جميع مَا دَار عَلَيْهِ السُّور"، وهذه المساحة تُقَدَّر بــ 144 ألف متر مربع، وتبلغ أطوال سوره: 491م من الغرب، و462م من الشرق، و310م من الشمال، و281م من الجنوب.

ثانيًا: فضل المسجد الأقصى:

     للمسجد الأقصى المباركِ مجموعةٌ مِن الفضائلِ يُمكن بيانها في إطار بيان الأحكام الفقهية الخاصَّة به، ومن هذه الفضائل:

أ‌.       يغفر الله لِمَنْ أتاه بقصد الصلاة: إنَّ مَن أتى المسجد الأقصى لا يريد إلا الصلاة فيه غفرت له ذنوبه، وخرج كيوم ولدته أمه، ودليل ذلك ما أخرجه الإمام أحمد في مسنده من قوله صلى الله عليه وسلم: "إِنَّ سُلَيْمَانَ بْنَ دَاوُدَ عَلَيْهِ السَّلَامُ سَأَلَ اللَّهَ ثَلَاثًا، أَعْطَاهُ اثْنَتَيْنِ، وَنَحْنُ نَرْجُو أَنْ تَكُونَ لَهُ الثَّالِثَةُ: فَسَأَلَهُ حُكْمًا يُصَادِفُ حُكْمَهُ، فَأَعْطَاهُ اللَّهُ إِيَّاهُ، وَسَأَلَهُ مُلْكًا لَا يَنْبَغِي لِأَحَدٍ مِنْ بَعْدِهِ، فَأَعْطَاهُ إِيَّاهُ، وَسَأَلَهُ أَيُّمَا رَجُلٍ خَرَجَ مِنْ بَيْتِهِ لَا يُرِيدُ إِلَّا الصَّلَاةَ فِي هَذَا الْمَسْجِدِ خَرَجَ مِنْ خَطِيئَتِهِ مِثْلَ يَوْمِ وَلَدَتْهُ أُمُّهُ، فَنَحْنُ نَرْجُو أَنْ يَكُونَ اللَّهُ عَزَّ وَجَلَّ قَدْ أَعْطَاهُ إِيَّاهُ" مسند أحمد (11/ 220).

ب‌.            الصلاة فيه بخمسمائة صلاة فيما سواه:

كان من بركة هذا المسجد أنْ جعل اللهُ تعالى الصَّلاةَ الواحدةَ فيه تعدل خمسمئة صلاةٍ فيما سِوَاه، وقد دلَّ على ذلك ما أخرجه الإمام الطبراني عن أبي الدرداء قال: قال رسول الله صلى الله عليه وسلم: "الصَّلَاةُ فِي الْمَسْجِدِ الْحَرَامِ بِمِائَةِ أَلْفِ صَلَاةٍ وَالصَّلَاةُ فِي مَسْجِدِي بِأَلْفِ صَلَاةٍ وَالصَّلَاةُ فِي بَيْتِ الْمَقْدِسِ بِخَمْسِمِائَةِ صَلَاةٍ" مجمع الزوائد ومنبع الفوائد (4/ 7).

ت‌.            استحباب زيارته وشد الرحال إليه:

ذهب علماء المسلمين إلى استحباب شدِّ الرِّحال إلى المسجد الأقصى المبارك وزيارَتِه، وذلك لِمَا جاء في الصحيحيْن مِنْ قول المصطفى صلى الله عليه وسلم: " لاَ تُشَدُّ الرِّحَالُ إِلَّا إِلَى ثَلاَثَةِ مَسَاجِدَ: المَسْجِدِ الحَرَامِ، وَمَسْجِدِ الرَّسُولِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، وَمَسْجِدِ الأَقْصَى"، وذهبوا إلى استحباب ختم القرآن فيه؛ كما نقل الجراعي عن سعيد بن منصور في سننه عن أبي مجلز قال: "كانوا يستحبون لمن أتى المساجد الثلاثة أن يختم بها القرآن قبل أن يخرج".

ث‌.            يستحب إهداء المسجد الأقصى زيتًا ليُسرج فيه:

جاء حثُّ النبي عليه الصلاة والسلام واضحًا في استحباب إهداء الزيت للمسجد الأقصى، والزيت كناية عن أشكال الدعم المختلفة التي يُستحب أن يُقدِّمها المسلمون في كل زمانٍ للمسجد الأقصى المبارك، ويصبح الأمر واجبًا إذا كان هذا الدَّعمُ يُقدَّم في سبيل الحفاظ على المسجد الأقصى المبارك من التهويد وسيطرة الاحتلال الصهيوني عليه؛ فقد أخرج الإمام أحمد من حديث ميمونة مولاة النبي صلى الله عليه وسلم حين قالت: يَا نَبِيَّ اللَّهِ أَفْتِنَا فِي بَيْتِ الْمَقْدِسِ فَقَالَ: "أَرْضُ الْمَنْشَرِ، وَالْمَحْشَرِ ائْتُوهُ فَصَلُّوا فِيهِ فَإِنَّ  صَلَاةً فِيهِ كَأَلْفِ صَلَاةٍ فِيمَا سِوَاهُ» قَالَتْ: أَرَأَيْتَ مَنْ لَمْ يُطِقْ أَنْ يَتَحَمَّلَ إِلَيْهِ أَوْ يَأْتِيَهُ قَالَ: "فَلْيُهْدِ إِلَيْهِ زَيْتًا يُسْرَجُ فِيهِ، فَإِنَّ مَنْ أَهْدَى لَهُ كَانَ كَمَنْ صَلَّى فِيهِ". مسند أحمد (45/ 597)

ج‌.  يُستحب الإهلال بحجة أو عمرة من المسجد الأقصى إلى المسجد الحرام:

ذهب الشافعيَّةُ والحنابلةُ إلى استحباب الإهلال بالحج والعمرة من المسجد الأقصى، واستدلُّوا على مذهبهم بِمَا روَتْه أمُّ سلمة رضي الله عنها أنَّ رسول الله صلى الله عليه وسلم قال: "مَنْ أَهَلَّ بِعُمْرَةٍ مِنْ بَيْتِ الْمَقْدِسِ، كَانَتْ لَهُ كَفَّارَةً، لِمَا قَبْلَهَا مِنَ الذُّنُوبِ" سنن ابن ماجه (2/ 999)، وعند أبي داود: " مَنْ أَهَلَّ بِحَجَّةٍ، أَوْ عُمْرَةٍ مِنَ الْمَسْجِدِ الْأَقْصَى إِلَى الْمَسْجِدِ الْحَرَامِ غُفِرَ لَهُ مَا تَقَدَّمَ مِنْ ذَنْبِهِ، وَمَا تَأَخَّرَ - أَوْ - وَجَبَتْ لَهُ الْجَنَّةُ" سنن أبي داود (2/ 144)

ونشير هنا إلى أنَّ ما اشتَهر على ألْسِنةِ النَّاسِ عن "تقديس الحجة" وهو أن يقوم الحاج بتقديس حجته من خلال زيارة المسجد الأقصى، هو أمر لم يَرِدْ عليه دليل، ولكن كما بيّنا استحب بعض السلف الجمع بين المساجد الثلاثة في سفرة واحدة، بناء على الآثار الواردة في الإهلال بحجة أو عمرة من المسجد الأقصى.

ح‌.  مضاعفة أجور المرابطين في المسجد الأقصى:

حراسة أرض المسلمين والدفاع عنها من أعظم القُرُبات التي يُحِبُّها الله تعالى، والأحاديث في فضل الرباط كثيرة؛ منها ما أخرجه الإمام مسلم في صحيحه من قوله صلى الله عليه وسلم: "رِبَاطُ يَوْمٍ وَلَيْلَةٍ خَيْرٌ مِنْ صِيَامِ شَهْرٍ وَقِيَامِهِ، وَإِنْ مَاتَ جَرَى عَلَيْهِ عَمَلُهُ الَّذِي كَانَ يَعْمَلُهُ، وَأُجْرِيَ عَلَيْهِ رِزْقُهُ، وَأَمِنَ الْفَتَّانَ" صحيح مسلم (3/ 1520)، والأجور تتضاعف بقدر شرف المكان المرابَط فيه؛ فيكون الرباط في المسجد الأقصى مِنْ أعظم الأعمال التي يُبتغى بها وجه الله تعالى خاصة في ظل المحاولات المتكررة من قِبل الاحتلال الصهيونيِّ للسَّيْطرةِ عليه وتهويده.

ثالثًا: ما يُكره أو يحرُم القيام به في المسجد الأقصى المبارك:

بيِّن العلماء بعض الأمور التي يُكره فعلها أو إطلاقها بحق المسجد الأقصى المبارك، ومنها:

أ‌.       لا يؤخذ شيء من ترابه وحصاه:

ذهب الشافعيَّةُ ومَن وافقهم من الفقهاء إلى حُرْمة أخذ شيءٍ مِن تراب المسجد الأقصى أو حصاه وحجره، قال السيوطي: "يَحْرُمُ أَخْذُ شَيْءٍ مِنْ أَجْزَائِهِ، وَحَجَرِهِ وَحَصَاهُ وَتُرَابِهِ وَزَيْتِهِ وَشَمْعِهِ" الأشباه والنظائر (ص: 421).

وكذلك يحرُم ما يحرم بحق باقي المساجد من مُكث الحائض فيه، إلا أنَّ المُعاصِرين من العلماء ونظرًا لخصوصيَّةِ المسجد الأقصى وحاجتِه للمرابطين فيه استثْنوا في هذا الزمان منع الحُيَّض المُكْث فيه بشرط أمن تلويثه. انظر (فتاوى فقهية تتعلق بالمسجد الأقصى المبارك ص41).

ب‌.                        المسجد الأقصى ليس حرمًا بالمعنى الاصطلاحي:

الحرم بالمعنى الاصطلاحي هو ما يحرم صيْدُه وقطع نباته وأشجاره، وتتعلَّق به أحكاماً فقهيَّة خاصَّة لا تكون لِغيْره من المساجد؛ كحرم مكة والمدينة، وهو بهذا المعنى يَحْرُم إطلاقه على المسجد الأقصى المبارك؛ فالمسجد الأقصى لا تحرم لُقْطَته إذا عُرِّفت -وفق أحكام اللقطة- ولا يمنع صيده وقطع نباته وغير ذلك. أمَّا بالمعنى اللغوي للحرم أي ما يعظم انتهاكه واحتقاره ويجب الدفاع عنه وحمايته والقتال دونه وهو ممَّا شاع استعماله في حق الزوجة والأخوات والجامعة وغيرها من الأشياء، فلا إشكال في ذلك.

وقد جاء في فتاوى الهيئة العامة للشؤون الإسلامية في الإمارات: "الحرم بالمعنى الفقهي له أحكام خاصة تنطبق على الحرم المكي والحرم المدني لا غيرهما، ولفظ الحرم القدسي أطلق في الفترة الأخيرة على منطقة المسجد الأقصى وقبة الصخرة، ولا حرج في ذلك من باب المجاز، فهو ثاني مسجد بني على الأرض، وأولى القبلتيْن وثالث المساجد التي تُشَدُّ الرِّحال إليها لفضلها،  والله أعلم".

ت‌.                        لا يجوز التمسح في جدرانه وأبنيته والطواف به:

لا يجوز لمن زار المسجد الأقصى أن يتمسَّح أو يُقَبِّل أبنيته، أو أنْ يطوف به، وما ورد من أن بعض الناس كانوا يطوفون أو يقفون في ساحة الأقصى يوم عرفة فهو من البدع التي لا تجوز؛ لأنّ الطواف لا يكون إلاّ بالبيت الحرام فقط. ومن هنا كره الإمام مالك المجيء إلى بيت المقدس بقصد تخصيص المجيء بوقتٍ مُعَيَّن كوقت الحج الذي يذهب إليه جماعة فيقفون بساحته يوم عرفة، تشبُّهًا بالوقوف بعرفة، وينحرون الأضاحي تشبُّهًا بنحر الحجاج في مِنَى، فإنَّ النبي صلى الله عليه وسلم لم يفعل هذا في أيِّ بقعة أو مسجد على عهده.

ث‌.                        لم يَردْ ما يدلُّ على تعظيم الصخرة كونها قبلة المسلمين الأولى:

لم يَرِدْ عن النبيِّ عليه الصلاة والسلام أو أحدٍ مِن أصحابه تعظيمًا للصخرة، وإنَّما عظَّمها اليهود وبعض النصارى، وما يُذكر من أن هناك أثرًا لِقَدَم النبيِّ صلى الله عليه وسلم وأثرًا لعمامته وغير ذلك فكله كذب وافتراء.

هذه جملةٌ من الأحكام الفقهيَّةِ الخاصَّة بالمسجد الأقصى المبارك سائلين الله تعالى أن يُحرِّرَه مِنْ أيدي المغتصبين، وأن يَرُدَّه إلى أهل الإسلام ردًّا جميلًا، وأن يرزقنا صلاة فيه.

Download Read
Keberkatan Masjid al-Aqsa

Keberkatan Masjid al-Aqsa

Seseorang tidak boleh membincangkan tentang Masjid al-Aqsa yang diberkati tanpa terlebih dahulu merujuk kepada konsep "keberkatan". Allah sentiasa menyebut “yang diberkati” apabila menyebut Masjid al-Aqsa. Istilah ini dan beberapa derivatifnya diulang dalam banyak ayat yang menyebutkan al-Aqsa, dan Palestin sebagai sebahagian daripada Levant, dalam konteks yang berbeza. Di antaranya ialah: Ayat mengenai kelangsungan hidup Nabi Ibrahim (as);

(وَنَجَّيْنَاهُ وَلُوطًا إِلَى الْأَرْضِ الَّتِي بَارَكْنَا فِيهَا لِلْعَالَمِينَ)

[Kami selamatkan dia (Ibrahim) dan Luth ke negeri yang Kami telah berkati untuk seluruh alam] [21:71].

Dan ayat tentang apa yang Allah tundukkan untuk Nabi Sulaiman (as);

(وَلِسُلَيْمَانَ الرِّيحَ عَاصِفَةً تَجْرِي بِأَمْرِهِ إِلَى الْأَرْضِ الَّتِي بَارَكْنَا فِيهَا ۚ وَكُنَّا بِكُلِّ شَيْءٍ عَالِمِينَ)

[Dan (Kami tundukkan) untuk Sulaiman angin, angin yang sangat kencang tiupannya,yang berhembus dengan perintahnya ke negeri yang Kami beri berkah kepadanya. Dan Kami Maha Mengetahui segala sesuatu.] [21:81]. Dan apabila Allah menyatakan rahmat yang telah diberikan-Nya kepada mereka yang menganiaya diri sendiri, Dia berkata;

(وَجَعَلْنَا بَيْنَهُمْ وَبَيْنَ الْقُرَى الَّتِي بَارَكْنَا فِيهَا قُرًى ظَاهِرَةً وَقَدَّرْنَا فِيهَا السَّيْرَ)

[Dan Kami jadikan antara mereka (penduduk Saba’) dan negeri-negeri yang Kami berkati (Syam) beberapa negeri yang berdekatan dan Kami tetapkan antara negeri-negeri itu (jarak-jarak) perjalanan. Berjalanlah kamu di negeri-negeri itu pada malam dan siang hari dengan aman] [34:18]. Dan dalam ayat tersebut, tentang hamba Allah yang ditindas;

(وَأَوْرَثْنَا الْقَوْمَ الَّذِينَ كَانُوا يُسْتَضْعَفُونَ مَشَارِقَ الْأَرْضِ وَمَغَارِبَهَا الَّتِي بَارَكْنَا فِيهَا)

[Dan Kami wariskan kepada kaum yang tertindas itu, bumi bahagian timur dan bahagian baratnya yang telah kami berkati.]  [7: 137].

Oleh itu, apakah sifat keberkatan ini, apakah sebab-sebab di sebaliknya, dan bagaimana ianya dicapai?

Pertama, istilah "berkat" menunjukkan "kelimpahan dan pertumbuhan dalam semua kebaikan". Maka apabila Allah SWT berfirman:

)سُبْحَانَ الَّذِي أَسْرَىٰ بِعَبْدِهِ لَيْلًا مِّنَ الْمَسْجِدِ الْحَرَامِ إِلَى الْمَسْجِدِ الْأَقْصَى الَّذِي بَارَكْنَا حَوْلَهُ لِنُرِيَهُ مِنْ آيَاتِنَا ۚ إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ الْبَصِيرُ(.

[Maha Suci (Allah), yang telah memperjalankan hambanya  (Muhammad) pada malam hari dari Masjid al-Haram ke Masjid al-Aqsa yang telah Kami berkati sekelilingnya agar Kami memperlihatkan kepadanya sebahagian tanda-tanda (kebesaran) Kami. Sesungguhnya Dia Maha Mendengar, Maha Melihat.] [17: 1].

Masjid al-Aqsa menjadi pusat keberkatan, justeru sumber kebaikan dan keberkatannya mengalir ke seluruh alam. Tidak ada keberkatan yang diberikan kepada sesetengah tempat tanpa al-Aqsa menjadi sebahagian daripadanya.

Penterjemah Al-Quran mencadangkan bahawa keberkatan ini merujuk kepada dua perkara:

Pertama, keberkatan dalam agama:

diperjelaskan bagaimana ramai para nabi (as) muncul darinya, dan mengajarkan kanun dan ajaran agama mereka daripadanya. 

Kedua, keberkatan dalam kehidupan: dengan menjadikan tanahnya sebagai tanah yang kaya dengan sumber air, buah-buahan dan kehidupan yang sejahtera.

Oleh itu, Allah SWT menyifatkan Masjid al-Aqsa sebagai "lingkungan yang Kami berkati" dengan hubungan yang kuat; untuk menerangkan kaitannya dengan anugerah keberkatan yang tidak dapat dipisahkan dari Masjid tersebut. Sepertimana yang disebutkan oleh Imam Ibnu Ashour, keberkatan yang mengelilingi Masjid adalah metafora untuk keberkatan yang pertama yang berasal dari Masjid itu sendiri; kerana jika ianya berlaku di sekelilingnya, maka keberkatan itu secara asasnya akan melaluinya terlebih dahulu. Oleh itu, ayat tersebut mempunyai tiga implikasi:

Pertama, perangkuman konjugasi. "Keberkatan ini tidak dapat dipisahkan dari Masjid al-Aqsa, dan ini adalah salah satu daripada ciri Masjid tersebut."

Kedua, perangkuman tenor (pengertian) dan pemusatan. "Ini merujuk kepada keberkatan terdahulu sekali di Masjid, dengan alasan yang lebih banyak." 

Ketiga, perangkuman kata pengagungan dalam "Kami telah memberkati."

Keberkatan ini diwakili dalam beberapa imej dan bentuk, termasuk:

1) Melipatgandakan ganjaran mendirikan solat di dalamnya: ciri pertama keberkatan Masjid al-Aqsa yang merupakan keutamaan Allah ke atas tempat-tempat lain ialah menggandakan pahala mereka yang bersalat di sana seperti yang dinyatakan dalam hadith: "dan salat di Masjid al-Aqsa bernilai 500 kali lebih banyak daripada tempat lain "[Baihaqi di as-Sunan as-Sughraa (No. 1821)].

Dalam naratif yang berbeza, ganjaran mendirikan solat di Masjid al-Aqsa boleh mencapai suku daripada ganjaran mendirikan solat di Masjid an-Nabawi. Ketika Rasulullah (saw) ditanya tentang solat di Masjid al-Aqsa atau Masjidnya, beliau menjawab: "Satu solat di masjidku sama dengan empat solat yang didirikan di sana [di Baitulmaqdis], dan tempat yang diberkati solat itu.

Ia adalah tanah tempat berlakunya hari kebangkitan dan perhimpunan. Tidak lama lagi akan tiba saatnya, jika seorang lelaki memiliki sebidang tanah sebesar tali kuda dari mana ia dapat melihat Baitulmaqdis, itu adalah lebih baik baginya dari seluruh dunia. "[Diriwayatkan oleh Al-Baihaqi dan digolongkan sebagai sahih oleh Al-Albani dalam kitab Kesedaran & Ketakutan: At Targhib Wat Tarhib].

Untuk keterangan lebih lanjut bagaimana menggandakan ganjaran menunaikan solat di Masjid al-Aqsa klik di sini

2) Tanah para nabi: Salah satu rahmat Masjid al-Aqsa adalah, beberapa orang nabi dilahirkan di sekelilingnya, dan Allah telah memberi petunjuk kepada beberapa orang Nabi untuk tinggal berdekatannya serta hidup di sekitarnya. Oleh itu, ia menjadi tanah para Nabi, dan keberkatan Masjid semakin meningkat oleh kerana keberkatan mereka; mereka diberkati seperti firman Allah dalam kata-kata Isa (as):

(وَجَعَلَنِي مُبَارَكًا أَيْنَ مَا كُنتُ)

"Dan Dia menjadikan saya diberkati di mana sahaja saya berada," dan dengan keberkatan mereka, rahmat dan mukjizat telah dianugerahkan kepada tempat itu.

3) Tanah keselamatan dan kedamaian: Hakikatnya, Allah memberkati Masjid al-Aqsa lalu menjadikannya tanah yang selamat, aman-damai, dan tenang. Yang Maha Berkuasa menerangkan berkenaan keberkatan yang diberikan-Nya kepada Nabi Ibrahim (as):

(وَنَجَّيْنَاهُ وَلُوطًا إِلَى الْأَرْضِ الَّتِي بَارَكْنَا فِيهَا لِلْعَالَمِينَ)

[Kami selamatkan dia (Ibrahim) dan Luth ke negeri yang Kami telah berkati untuk seluruh alam] [21:71].

4) Pada tanah inilah akan berakhirnya mereka yang zalim: Di mana, menjadi satu rahmat pada tempat tersebut bahawa setiap orang yang zalim di tanah itu ditakdirkan binasa. Allah menceritakan kisah mengenai Suku-suku Israel dengan Nabi Musa (as):

(قالُوا يَا مُوسَى إِنَّ فِيهَا قَوْمًا جَبَّارِينَ وَإِنَّا لَنْ نَدْخُلَهَا حَتَّى يَخْرُجُوا مِنْهَا فَإِنْ يَخْرُجُوا مِنْهَا فَإِنَّا دَاخِلُونَ (22) قَالَ رَجُلَانِ مِنَ الَّذِينَ يَخَافُونَ أَنْعَمَ اللَّهُ عَلَيْهِمَا ادْخُلُوا عَلَيْهِمُ الْبَابَ فَإِذَا دَخَلْتُمُوهُ فَإِنَّكُمْ غَالِبُونَ وَعَلَى اللَّهِ فَتَوَكَّلُوا إِنْ كُنْتُمْ مؤمنين)

(Mereka berkata, "Wahai Musa, sesungguhnya di dalam negeri itu ada umat yang sangat kuat kezalimannya, kami tidak akan memasukinya sehingga mereka meninggalkannya, tetapi jika mereka meninggalkannya, maka kami akan masuk." Berkata dua orang dari mereka yang bertaqwa, yang telah diberi nikmat oleh Allah, "Serbulah mereka melalui pintu gerbang (negeri) itu. Jika kamu memasukinya nescaya kamu akan menang. Dan bertaqwalah kamu hanya kepada Allah, jika kamu menjadi insan-insan yang beriman") [5 :22,23]. Oleh itu, kemenangan adalah untuk mereka yang taat menyembah Allah.

5) Pada tanahnya, empayar-empayar telah dimusnahkan dan tentera penindasan dan penyelewengan dihancurkan: dengan berkat Masjid al-Aqsa, tentera salib yang zalim dan melakukan rasuah telah dikalahkan, dan tentera Tatar telah dihancurkan setelah mereka memerintah dengan kezaliman, kejahatan dan mendatangkan kesengsaraan. Oleh itu, tanah ini menjadi tanah perkuburan bagi semua penceroboh yang tamak dan tidak lama lagi, In shaa Allah, kita akan menyaksikan kekalahan pendudukan Zionis, setelah korupsi dan ketidakadilannya mencapai apa yang belum pernah terjadi sebelumnya.

6) Pusat mazhab yang berjaya: Keberkatan Masjid al-Aqsa sangat mendalam dengan hakikat bahawa Allah telah menjadikannya pusat dan tempat mazhab yang berjaya sehingga tiada bahaya yang dapat menghalangnya, dan tidak ada pengkhianatan yang dapat menghalang pengikut-pengikutnya. Nabi Muhammad (saw) bersabda: "Sentiasa akan ada dari kalangan umatku satu kumpulan yang sentiasa beroleh kemenangan atas kebenaran (haqq), orang yang menentang atau meninggalkan mereka tidak akan dapat membahayakan mereka sehingga perintah Allah datang dan mereka akan tetap menang." Mereka berkata, "Wahai Rasulullah, di manakah mereka?" Dia berkata, "Di Baitulmaqdis dan daerah-daerah di Baitulmaqdis." [Mosnad al-Imam Ahmad].

7) Keberkatannya membezakan mereka yang benar dari mereka yang berdusta: Sejarah Masjid al-Aqsa dan masa kini telah menunjukkan peranannya dalam membezakan kelas-kelas. Melaluinya, mereka yang jujur, tabah dan setia dibezakan dari mereka munafik dan kufur. Oleh itu, berdasarkan kedudukan bangsa-bangsa, negara, orang-ramai dan individu di tanah ini menunjukkan kebenaran dan kesetiaan mereka, atau kejahatan dan penyelewengan mereka. Golongan yang benar adalah pendukung tanah ini, dan mereka yang berbohong adalah musuhnya. Banyak fakta dan bukti menunjukkan keberkatan Masjid al-Aqsa. Keberkatan yang telah direalisasikan dan diketahui oleh semua orang yang bekerja untuk Masjid al-Aqsa, dan semua yang menyumbaangkan masa, usaha dan wang untuk kepentingannya. Keberkatan direalisasikan sepenuh hati secara fizikal atau melalui jarak dekat kepada al-Aqsa, dan umat Islam harus bersungguh-sungguh untuk merealisasikan keberkatan ini.

8) Ini ditunjukkan dalam hadis dari seorang muslimah di zaman rasulullah (saw) yang bernama Maymuna Binti Saad, yang menunjukkan kehebatan para sahabat untuk merealisasikan keberkatan Masjid al-Aqsa walaupun mereka tidak dapat melawat atau berjauhan darinya. Rasulullah (saw) membimbing mereka untuk mendukung Masjid al-Aqsa. Dalam hadith dari Maymuna Binti Saad, dia bertanya kepada Nabi: "Wahai Rasulullah, khabarkan kami tentang Baitulmaqdis." Nabi (saw) menjawab, "Tanah tersebut adalah tempat di mana manusia akan dibangkitkan dan dihimpunkan. Kunjungilah untuk mendirikan salat kerana satu solat di dalamnya diberi ganjaran seribu kali solat di tempat lain". Dia terus bertanya, "Jika salah seorang dari kami tidak dapat melawatnya, apa yang harus kami lakukan"? Beliau berkata, " kirimkan sedikit minyak untuk menyalakan lampunya, sesiapa yang memanfaatkan sesuatu untuknya seolah-olah dia telah bersolat di dalamnya." [Musnad al-Imam Ahmad].

Download Read
Perjalanan Israk Mikraj

Perjalanan Israk Mikraj

Dr. Sharif Abu Shammala 
CEO@ Al-Quds Foundation Malaysia

Al-Israk wa al-Mikraj merupakan peristiwa penting dalam kehidupan Rasulullah SAW. serta sejarah penyebaran Islam. Perjalanan ini berlaku pada 27hb Rejab setahun sebelum penghijrahan Rasulullah SAW ke Madinah. Kejadian ini merupakan antara mukjizat agung Allah SWT kepada Rasulullah SAW.

Israk merujuk kepada perjalanan Nabi Muhammad SAW dari Masjid al-Haram di Makkah ke Masjid al-Aqsa di al-Quds. Sepanjang pejalanan ini, Rasulullah SAW menunggang Buraq, iaitu sejenis haiwan yang mampu menyingkatkan waktu perjalanan antara kedua-dua masjid, dan diiringi oleh Malaikat Jibril. Manakala Mikraj pula merujuk kepada perjalanan selepas Israk, yakni tatkala Nabi diangkat ke langit bersama Malaikat Jibril sehingga ke ‘Sidratul Muntaha’.

Perjalanan ini merupakan salah satu daripada keajaiban yang wajib diimani oleh umat Islam berdasarkan bukti-bukti daripada al-Quran dan as-Sunnah.

Perjalanan Israk dan Mikraj didahului oleh waktu kedukaan yang teramat sangat yang dialami oleh Rasulullah SAW Ketika itu, bapa saudara merangkap penjaga baginda, Abu Talib, telah meninggal dunia. Tidak lama kemudian, wafat pula Khadijah binti Khuwailid, iaitu isteri Nabi dan insan yang paling dikasihi baginda. Sepeninggalan Abu Talib, golongan Quraisy lantas meningkatkan serangan mereka terhadap Rasulullah kerana bapa saudaranyalah yang telah memberi baginda perlindungan. Natijah daripada hal ini, Rasulullah SAW berusaha untuk mencari perlindungan di Taif, namun penduduk Taif menyambut baginda dengan lontaran batu-batu. Ini hanya menambahkan lagi duka baginda sehingga tahun tersebut digelar sebagai “Tahun Kesedihan”.  Maka, Allah SWT dengan kekuasaan-Nya memberi penawar kepada derita Rasulullah dengan peristiwa ajaib dan agung, iaitu Israk dan Mikraj, dan daripadanya azam dan kekuatan baginda untuk teguh mengharungi kesukaran dalam menyebarkan risalah Islam kembali meningkat.

Secara ringkasnya, sewaktu Rasulullah sedang lena di Hijr Ismail di Masjid al-Haram, Jibril telah mendatanginya dan mengejutkan baginda untuk membawanya ke Masjid al-Aqsa dengan menaiki Buraq, yang disifatkan oleh baginda sebagai “haiwan yang panjang dan putih, besar sedikit daripada keldai, tetapi kecil sedikit daripada keldai kacukan kuda, (dan) setiap langkahnya sejauh mata memandang. Aku menaikinya sehingga sampai ke al-Quds, Baitulmaqdis. Di sana, aku mengikatnya pada (tiang) yang sama digunakan oleh rasul-rasul (sebelumku).”

 

Di Masjid al-Aqsa, Rasulullah telah berjumpa dengan para rasul sebelumnya yang lain dan mengimami mereka dalam solat. Kemudian, Jibril membawanya sebekas arak dan sebekas susu, dan baginda memilih yang kedua. Jibril lantas berkata, “Engkau telah memilih fitrah, dan membimbing umatmu dan mengharamkan arak.”

 

Oleh yang demikian, dapat kita ketahui bahawa Masjid al-Aqsa telah menyaksikan salah satu peristiwa yang terpenting dalam sejarah risalah Islam, iaitu perintah kefarduan solat di samping berkumpulnya para rasul pada malam tersebut sebagai makmum Rasulullah SAW yang melambangkan bai’ah (sumpah) kepada Rasulullah SAW Selanjutnya, berlakunya Mikraj dari Masjid al-Aqsa ke langit ketujuh, di mana Rasulullah menerima firman yang memfardukan solat bagi orang-orang Islam. Perjalanan penuh Nabi SAW ketika peristiwa Mikraj juga penuh dengan keajaiban-keajaiban lain yang diperincikan dalam pelbagai hadis.

 

Perjalanan itu secara keseluruhan telah mengambil masa kurang daripada satu malam. Rasulullah telah pulang ke kamar pada malam yang sama dan pada paginya, baginda memberitakan kepada orang ramai tentang perkara yang telah berlaku. Walau bagaimanapun, khabar baginda ini telah membahagikan orang ramai kepada dua: mereka yang membenarkannya kalamnya dan mereka yang menolaknya.